Pannkakor med drottningssylt

Jag ska inte säga att jag brukar förhålla mig kallt till folks lidande. Men det som rapporteras i media om svält och krig brukar snarare bekräfta min bild av världen än chocka mig. Jag rörs sällan till tårar och byter gärna kanal, inte för att jag vill låtsas som om elände inte finns, utan för att jag är medveten om den och inte behöver få det upprepat.

Från dagens demonstration för öppnare gränser.  

Från dagens demonstration för öppnare gränser.  

Bilden på den 3-åriga Alan liggandes på stranden är däremot ett undantag, den träffar mig precis som många andra väldigt hårt. Första gången jag såg den kunde jag inte slita ögonen från den, jag kollade på den flera gånger under en hel kväll och kände ett enormt obehag och stor sorg. Det var min sambo Katja som satte fingret på det. "Han ligger precis som Hjalmar när han sover".

Det finns inte mycket att säga om bilden som inte redan sagts eller skrivits men desto mer jag kollar på den desto mer blir det en person i min framtid. De som flyr från Syrien nu kan mycket väl bli klasskompisar med min Hjalmar när han börjar skolan. De kanske kommer spela i samma fotbollslag eller åka skridskor ihop. Följa med hem till oss och bli bjudna på pannkakor och spela TV-spel.

Förhoppningsvis leder de senaste dagarnas uppmärksamhet kring flyktingkrisen till att Europas gränser öppnas upp mer. Att fler får möjligheten att komma hit. Att familjer kommer längs säkrare vägar. Att de kan bli bjudna på pannkakor med drottningssylt och mellanmjölk.