Europas otryggaste anställningar

Under 2013 gjorde jag ett tiotal resor till brödrafolket i väst för att varna dem för borgerlig politik. Någon sorts språkförbistring måste legat bakom deras oförmåga att ta in budskapet däremot...

Något som definitiv gick fram, att döma av reaktionerna, var beskrivningarna av svensk anställningstrygghet. I vad som närmast kan beskrivas som ett chocktillstånd undrade de om jag inte överdrev när jag beskrev svenska sms-anställningar och den så kallade allmänna visstiden. Något sådant kunde de inte föreställa sig att det existerade.

Tyvärr blir det allt vanligare att svenska ungdomar jobbar med anställningskontrakt på noll timmar och sms:as in vid behov. Helt utan trygghet och utan någon möjlighet att slå larm om missförhållanden eller kunna ställa krav. Deras lilla lön är helt beroende av att ett sms kommer och då vågar man inte protestera. Man vill inte heller vara besvärlig och säga nej till arbetspass även om man har planerat aktiviteter med släkt eller vänner. Man vågar inte ens säga att man är sjuk.

Konsekvenserna blir att man inte kan ha ett privatliv för man vet aldrig när sms:et kan komma. Inte heller kan man planera sin ekonomi; vad som kan vara i det närmaste en heltidsanställning ena månaden kan vara en månad som arbetslös nästa. Osäkerheten är monumental och man mår dåligt psykiskt av stressen.

Jag minns tydligt ett samtal jag hade med en av våra unga medlemmar för något år sedan. Jag frågade henne hur hon trivdes på jobbet och hur det fungerade med en ny chef. Hon svarade att hon trodde att hon fått sparken.

Jag reagerade på hennes formulering och påpekade att det oftast inte någonting man ”tror” att man fått. Men hennes svar klargjorde tydligt för mig att det var en korrekt formulering; hon hade inte fått något sms på tre veckor och började tvivla på om något nytt sms om jobb skulle komma. Ytterligare någon vecka senare kom ett sms från chefen om att hon inte skulle få några fler timmar för företaget, ingen motivering.

Jag tror att vi behöver berätta detta för andra  utanför våra gränser och för varandra. Svenska liberaler vill gärna ge sken av att vi har en stel arbetsrätt i Sverige som ger facken för mycket makt och som avskräcker arbetsgivare från att anställa. Inget kunde vara mer felaktigt. Sverige har en av de mest flexibla arbetsrätterna i OECD och det har gått så långt att EU, som knappast kan beskyllas för att vara svensk fackförenings bästa vän, har kritiserat otryggheten i Sverige och hotat med böter om vi inte åtgärdar detta snarast.

När jag i förra i veckan träffade en norsk journalist som var på besök var jag inte sen med att ta upp detta med henne, läs gärna hennes krönika Når smarttelefonen styrer arbeidslivet. Att Sverige fungerar som skräckexempel gör mig inget. Vad som däremot stör är att vi fortfarande tycks gå omkring här i landet och tro att vi har en trygg och stabil arbetsmarknad. Vi är undantaget, extremexemplet, experimentet. Vi måste inse detta men också att det inte behöver vara så här. En Socialdemokratiskt ledd regering efter 14 september kommer att sätta stoppa för staplandet av visstider i all oändlighet och denna otrygghet. Rösta för tryggheten!