Hovet bar fram DIF

Äntligen var det dags för hemmapremiär och det var inga mindre än förra årets SM-finalister Skellefteå AIK som gästade. Med en poäng i bagaget med från Linköping tidigare i veckan var känslan att en seger skulle sitta fint för att inte direkt halka långt ner i tabellen.

Skellefteå inledde vasst och kom till många avslut i bra lägen i början av första perioden. Men då Tellqvist inte har ett hål mitt i magen var deras skott kanska lättstoppade.

Alvarez imponerade mycket på mig. Killen slet sig loss från sin försvarare och vågade checka fast pucken i anfallszon även i box play. Annars var Sörensen som vanligt vass trots hård uppvaktning från Skelefteå som stundtals med lite väl fula metoder gjorde sitt yttersta för att stoppa unge Sörensen.

image.jpg

Periodens bästa målchans kom också efter att Sörensen stormat fram på sin vänsterkant och lossat ett farligt skott dyker Press på returen men får inte pucken på kassen. 

Generellt kan sägas att det är två lag som tydligt är i säsongsinledningen och kommunikationen är inte optimal inom de stundtals övertända lagen. Det märks ännu mer i andra perioden där båda lagen lyckas dra på sig utvisningar för att de har för många spelare på isen. I båda efterföljande power playen blir det målkalas. Först för DIF och sen för Skelefteå.  

Vårt mål är snyggare då Högström drar ett slagskott i krysset från blålinjen. Ska man vara krass är det vi som gör även Skelefteås mål då en puck inkastad framför mål lite oturligt sparkas i mål av Englund.  

image.jpg

Nästa exempel på övertändning kom från Skelefteå. En spelare blir förbannad på en icingavblåsning och drar klubban i sargen. Jag ger honom rätt i sak men så otroligt korkat gjort. I efterföljande power play rakar Hultström in pucken efter fint spel av Sallinen och Sörensen. 

En annan spelare som kommer bli intressant att följa i vinter är Matt Anderson. Han var en jävel att trampa på idag och fixar både friläge, som är mycket nära att gå in, samt ser till så att Skelefteå drar på sig utvisningar. Om man bara aldrig slutar trampa så måste ju motståndarna stoppa en på något vis småningom. En egenskap som Sörensen också har och som gett oss många power play genom åren. 

Tredje perioden började som ett sömnpiller där varken Skelefteå såg ut att vilja kvittera och Djurgården såg ut som om målet med kvällen var att få med sig 2-1 hem till lördagsmyset. Men matchen växte och med den trycket i rinken. När vi var i åttonde minuten var det spel som böljade fram och tillbaka till öronbedövande sång från de 8094 närvarande på läktaren. Det kunde kunnat bli både kvitterat och punkterat men idag drog vi det längsta strået och reste hem med en skön trepoängare och 2-1-seger. 

image.jpg