Berlin har fallit

Äntligen var det dags för mig att få se hockeykrigarna spela match i Hovet, jag missade förra hemmamatchen i CHL tyvärr. Nästan 5000 hade letat sig dit ikväll och det blev en ganska hyfsad inramning trots försäsongen och brist på ledning av klacken. 

Jag tycker att vi inledde bra och spelade disciplinerat men var inte alls tuffa mot deras forwards framför egen kasse. Sånt kostar och tidigt kunde Eisbären Berlin göra 0-1 på en retur ganska oattackerade. Vi drog på oss några onödiga utvisningar och under en 2+2:a lyfte tyskarna på klubborna igen men fick avbryta jublet när domaren signalerade offside i målgården. Även denna gång efter slapp renhållning framför Mantas Armalis i DIF-målet. 

image.jpg

Djurgården spelade bra i anfallszon och lyckades stundtals bita sig fast och få avslut från blålinjen, Linus Arnesson lyckades få iväg några puckar som med lite flyt hade inneburit en kvittering. 

Onödiga utvisningar var första periodens melodi men vi var skickliga i numerärt underläge, just sånt man ska spela in under en försäsong. Särskilt i spel tre mot fem spelade vi snyggt och följsamt med vridande pyramid med botten upp mot motståndarbackarna när så behövdes, inte många skottlägen skapades för Berlin och de skott som avfyrades kunde täckas undan. 

Marcus Sörensen var som vanligt briljant och slet till sig ett par tvåminutare för motståndarlaget genom att helt enkelt vara snabbare och skickligare. Tyskarna verkade tidigt förstå det som många SHL-lag kommer få lära sig i vinter. Det finns bara ett sätt att stoppa honom; med klubban. 

I ett av dessa powerplay som han ordnar styr Joakim Eriksson in kvitteringen eftersom han hittar precis den där ytan man ska ha i motståndarens box. Tyskarna spelar med tillräckligt stor box för att han ska kunna stå relativt fri i mitten. En hård pass på bladet från Markus Ljungh och Jocke vinklar den rakt i mål. 

Jocke verkar ha hittat sin position i powerplay för från samma plats har en styrning till strax efter kvitteringen, som dock den tyske målvakten räddar. Han får även från ytan agera väggspelare och blir en viktig kugge i spelet i numerärt överläge. 

Försvaret var som sagt svagheten, vi daltade på blålinjen i anfallszon och slog dåliga passningar i uppspelsfaserna. En och annan indianare blev det också tyvärr. Den dag vi möter ett bättre lag så straffar dem oss för sådana misstag. Inte blir det bättre av att våra backar tycks vara oroväckande långsamma stundtals. Marcus Högström såg ut som om han hade slipat skridskorna mot betongen i parkeringshuset. 

Det var ingen utpräglad träningsmatch utan intensivt på planen. Det märktes inte minst när Mikael Ahlén kastade handskarna och dansade med en tysk till publikens jubel. En riktig fight, något jag inte kan minnas när jag såg i svensk hockey senast.

Slagsmålet verkade tända Berlinarna mest men resulterade som tur var mest i utvisningar för dem. Medan vi höll oss i balans var de uppenbarligen i kapabla att göra detsamma. 

Eisbären Berlin var inte heller lika skickliga som DIF i spelet tre mot fem. De ställde upp med en defensiv pyramid där bara en spets skulle täcka undan skottlägena, det gick åt helvete för dem. Spel mellan Joakim Eriksson och Alexander Deilert slutade med att den sistnämnda fick fritt skottläge från nära håll och kunde dundra in 2-1. 

2-2 kom i ännu ett läge som inte borde uppstå när SHL-backar står på isen. Men det är lite för snällt framför mål. 

Jakten på ett vinstmål var inte särskilt oviss, det kändes som om Djurgården hade den här matchen i en liten ask om de bara ansträngde sig. David Rundqvist gjorde en otroligt vacker raid där han pucken i mittzon från en tysk och avancerade in i anfallszon, drog nästa tysk och bröt in urstarkt framför mål. Tyvärr passade han en Andreas Englund som missade öppen kasse. 

Istället kunde Markus Ljungh slå in 3-2-pucken på en sargretur i tredje perioden och sätta slutresultatet. Härligt!

Jag har saknat att se på hockey live. Det blir så mycket känslor och så intensivt. Däremot har jag inte alltid saknat resten av hockeypubliken, det var kraftiga burop mot domaren varje gång en tysk gjorde en tackling, ingen verkade kunna icingregeln och det blev slagsmål i Djurgårdsklacken. Mellan djurgårdare. Pinsamt. 

image.jpg