En vunnen pinne - två förlorade

Efter två raka förluster mot Häcken var det dags att hämta hem en poäng igår när kära Djurgården spelade 2-2 hemma mot Helsingborg. En välbehövlig poäng som vi vann genom att kvittera sent samtidigt som vi också lämnar arenan med känslan av att ha förlorat två poäng, vi var trots allt bättre i stort sett hela matchen.

Coach Pelle ställde upp med exakt samma uppställning som funkade dåligt mot Häcken sist, jag skulle ljuga om jag påstod att det inte irriterade mig; vad Jawo exempelvis har i startelvan att göra när han är i sin livs formsvacka är för mig oförklarligt. Våra försvarsspelare har också agerat svagt de sista matcherna och tycks helt sakna förmågan att kommunicera.

Men jag skulle delvis motbevisas när Djurgården startade i ett högt tempo och satte tidig press på Helsingborg. Alexander Faltsetas placerade in 1-0 redan i den sjätte matchminuten och voltade sig ut till sidlinjen för att motta läktarens jubel. Han såg riktigt het ut en stund efter det med många vunna dueller och smarta passningar. Tyvärr skadade han ganska snabbt foten och fick den lindad utan större resultat, småningom tvingades han utgå.

Falsetas klappas om efter 1-0 (bild från www.dif.se)

Hörnor och skott avlöste varandra från Djurgårdens sida och det kändes som om vi var närmare 2-0 än vad Helsingborg var nära en kvittering. Då händer det som tyvärr hänt för ofta på sista tiden; en helsingborgspelare får bollen till vänster om straffområdet och ganska oattackerad joggar han förbi alla stirrande försvarsspelare i Djurgården tills han är vid straffpunkten och kan lägga upp 1-1 i nättaket.

Vårt försvarsspel visade återigen upp sig från sämsta sida och Vytautas Andriuškevičius som är en vänsterback av hög allsvensk klass spelar mittback som om han fortfarande var pojkspelare hemma i FBK Kaunas. Fullständigt ovan i sin position är han en stor bidragande orsak till Helsingborg får göra 1-1 strax före paus. Jag hoppas verkligen att Fredrik Stenman som snart är tillbaka i blårandigt kan dirigera backlinjen och leda den med sin rutin.

Djurgården styr spelet även i andra halvlek men är inte distinkta i sin avslut och har riktigt mycket otur när en boll går in i vårt straffområde och flyger som en flipperkula mellan ben innan en helsingborgsspelare kan slå in bollen bakom en stabil Höie i djurgårskassen,

Trycket fortsätter, såväl på planen som på läktaren. Klacken gör verkligen en av sina bästa matcher i år och det känns som om ett mål hänger i luften. Simon Tibbling är för övrigt fantastisk, som vanligt. Han har en förmåga att ta bollen av en motspelare, gör bort nästa och med raska steg avancera framåt och hålla undan en tredje motståndare innan han slår en passning som ställer ytterligare några. Måtte vi få behålla honom!

Jag känner att jag framstår som en pessimist när jag skriver om Djurgården och den bilden kommer nu att förstärkas; Sebastian Andersson. Inför matchen slet jag mitt hår över att vi värvat en bänkvärmare från en klubb som bara huserar några enstaka placeringar över oss i tabellen. Dessutom med den icke förtroendeingivande kommentaren om att ett miljöombyte kanske skulle vara vad Sebbe skulle behöva. Återigen visade det sig att min oro var obefogad; Sebbe sprang mycket, hittade fria ytor åt både sig själv och medspelarna, drog ett skott i ribban och har alla kvalitéer att bli en favoritspelare bland oss på Sofialäktaren. 

Aleksandar Prijovic byttes in och gjorde som han brukar; mål. Det blev sång och dans på arenan. Plötsligt hade alla glömt de skriverier som var i media nyligen där hans agent hävdade att han aldrig mer skulle spela i blårandigt. Jag vet inte vad jag ska tro om de historierna men har i detta fall svårt att se att det skulle ryka så här kraftigt utan någon liten eld... Antagligen vill han lämna klubben, vilket är förståligt med tanke på hur lite speltid han får. Antagligen har ett erbjudande dykt upp som han och agenten gillat men Djurgården avvisat. Sen vem som sagt vad i det efterföljande spelet är oklart.

Prijovic jublar efter 2-2 (bild från www.dif.se).

Prijovic jublar efter 2-2 (bild från www.dif.se).

Hur som helst kunde man sätta sig på bussen hem med en pinne i bagaget i alla fall. När jag ser fram emot nästa match mot Halmstad BK, på söndag, vill jag se ett piggare och effektivare Djurgården. Byt ut båda anfallarna (Jawo och Hellqvist) och låt Prijovic starta tillsammans med Sebbe. Låt också Stenman bilda mittlås med Emil Bergström i försvaret och flytta ut Vytas på vänsterkanten där han kan prestera och agera jordfräs när någon stackars högerforward i motståndarlaget tror att han ska få anfalla. 

Det är dags att börja plocka treor nu!