En vargs vardagar utan flock

Jag har precis läst klart Ulf Lundells senaste roman Vardagar, den skulle egentligen inte kategoriseras som roman utan mer som självbiografi rörande den snäva tidsperioden 2017-2018. Dagboksanteckningar. 

IMG_0358.JPG

Den som känner mig skulle nog anta att jag läst allt som getts ut av Ulf Lundell. När folk ska beskriva mig kommer ofta hans namn på tal och när jag efter ett länsderby ute i Solna tidigare i vår skulle skjutsa hem några vänner och vred igång bilen samtidigt som stereon automatiskt började spela upp Lundell garvade hela baksätet; ”här sitter man inklämd mellan hockeyklubbor och med Uffe på bilstereon, det är ingen tvekan om vems bil man är i”.

Det här är däremot blott den andra boken jag läser av honom. Förra sommaren gav jag mig i kast med en  ”En varg söker sin flock” från 1989. En roman som till formen liknar Vardagar mycket och också är just en självbiografi oavsett vad bokförlag försöker marknadsföra den som. 

Ganska tvära kast att bekanta sig med Uffe anno 1989 för att sen i 640 sidor umgås med honom 2018. Den nästan nyfrälsta och ständigt om gud pratande Lundell har bytts mot en Ulf som nog allt pratar om religion men mer som ett gift och en samhällsplåga. Såväl kristendomen som islam får sina törnar, särskilt den sistnämnda som Lundell beskyller för mycket av världens ondska i detta tidevarv. Det är en mer politisk Lundell man möter 2018; nyliberaler och sverigedemokrater samt inte minst Donald Trump och det USA som satt honom till makten toppar inga favoritlistor utan bespottas så fort tillfälle ges. 

Synen på alkohol må vara samma men praktiken väsensskild. Om han 1989 brottandes med att inte behöva bli hela Sveriges nykterhetssymbol efter några vilda år har han 2018 börjat brottas med sin alkoholism igen. Som att han vet att det hämmar hans produktivitet i såväl skapandet av musik som konst men ändå vill ha i sig det sicilianska vinet eller några flaskor rosé.  

I Vardagar får vi följa Ulf Lundells dagar på Österlen. Påtandes i trädgården, svärandes över snygga bilar som ständigt krånglar, grubblandes över livet såväl det som varit och det som komma skall. Bearbetandet av ett självmord i, det som i alla fall har varit, hans närmsta närhet och reflekterande över samhället och hur vi hamnade här. Det är ingen flock av människor runt honom, nyskild som han är. Stundtals väldigt ensam.

Det mesta som behöver bli sagt om den här boken har skrivits av andra och jag ska inte göra en djupare analys. Jag lägger ifrån mig boken med vetskapen om att jag kommer läsa fler romaner av Ulf Lundell och dessutom gör jag det med ett litet tänt hopp om att få se honom på scen snart igen, han har något i sig som drar honom mot vägarna och även om sommaren 2018 har varit fantastisk hittills så är det synd att den turné han skriver om att eventuellt dra ut på till sommaren uppenbarligen inte blivit av. Men snart kanske.

 Läste sista sidorna i förmiddags nere vid bastun i Kiholm efter att ha nattat dottern i vagnen.  

Läste sista sidorna i förmiddags nere vid bastun i Kiholm efter att ha nattat dottern i vagnen.