Högerstyret i Stockholm hotar ungdomsfotbollen

Texten nedan tidigare publicerad som debattartikel.

Högerstyret har i skrivande stund haft makten i Stockholm i drygt två veckor och har redan lyckats med att hota anläggandet av två 11-mannafotbollsplaner. Det handlar om konstgräsplanerna som var planerade på Årstafältet samt i Fredhällsparken.

Stockholm har ett skriande behov av fler idrottsanläggningar och under föregående mandatperiod satsade vi i den dåvarande S-ledda majoriteten dubbelt så mycket resurser på idrottsanläggningar än vad högern gjorde under perioden 2010-2014, mer än en miljard extra lade vi på idrottsanläggningar. Socialdemokraterna satsade bland annat över 200 miljoner på konstgräs vilket ledde till fler än 20 nya fotbollsplaner.

På Årstafältet väljer högerstyret nu att prioritera en golfanläggning som drivs av ett privat företag framför att bygga den planerade fotbollsplanen för ungdomsidrotten, detta i ett område alldeles intill Östberga där den sociala oron är större än på andra håll i staden och där samhället och föreningslivet verkligen behöver göra gemensamma insatser för att hitta meningsfulla fritidssysselsättningar för områdets unga. En golfanläggning skulle med fördel kunna placeras på annan plats.

I Fredhällparken har meddelats att ingen fotbollsplan ska byggas. Detta är extra beklagligt eftersom den 11-mannaplan som skulle byggas där var en ersättningsyta för den plan som försvinner vid Stadshagen när det byggs bostäder där. Stadens nya högerstyre tänker alltså inte bara stoppa anläggandet av nya konstgräsplaner utan även minska antalet. Det är fullständigt horribelt när fotbolls-Stockholm istället behöver väldigt många fler planer än vad de har tillgång till. De som drabbas är ungdomarna.

Under tiden som Socialdemokraterna styrt Stadshuset har varje bebyggelse av bostäder på idrottsytor kompenserats med nya motsvarande idrottsanläggningar utöver den budget som funnits för idrotten. Vår ambition var hela tiden att idrotten aldrig skulle behöva backa utan sakta men säkert skulle vi bygga ikapp behovet. Något som högerstyret nu sätter stopp för.

Vi vet att barn som idrottar presenterar bättre i skolan, har lättare att bilda nätverk och har större chans att lyckas på arbetsmarknaden som vuxna. Det är beklagligt att det nya högerstyret har valt att positionera sig som en motståndare till ungdomsidrotten istället för en kraft som kunde fortsätta att bygga på det vi socialdemokrater påbörjade förra mandatperioden.

Fever Pitch

Sisådär 25 år efter andra har jag äntligen tagit mig i kragen och läst Fever Pitch, Nick Hornbys debutroman om hans egna fanatiska förhållningssätt till Arsenal. Jag tror att den ger något till alla som läser den men kanske inte nödvändigtvis samma sak till varje läsare. Medan de flesta som rekommenderat boken till mig pratat om hur hysteriskt rolig den är hade jag inte några längre vridningar av skratt medan jag läste den. Kanske drog jag på smilbandet någon gång men inte mer än så. Istället gav den distans till mitt eget förhållningssätt till Djurgårdens IF.

Även om jag är "bättre" numera, precis som Nick Hornby också är om man följer hans resa från de första matcherna via fanatismen till den självdistans som krävs för att skriva en sådan bok som han gjorde 1992.

273470146_81de2fbe-de8f-4fda-8bd4-2dfeea69b3aa.jpg

Flera gånger medan jag läste grämde jag mig över att jag inte kom på idén att skriva den här boken först, storyn hade passat mig perfekt. Jag förstår samtidigt det orimliga i att jag skulle hunnit före Hornby då jag var sex år gammal då den gavs ut första gången. Han fångar alla de steg jag tror att många fotbollssupportrar känner igen sig i. Hur man fastnade, hur man blev gammal nog att få gå själv på matcherna, hur man utvecklade ett eget förhållningssätt till laget och hur lagets spel påverkar ens egen vardag. Samt hur ens egna engagemang i klubben faktiskt tidvis falnar när annat händer i livet men alltid kommer tillbaka med stor kraft.

Själv minns jag klart och tydligt hur mamma sjöng DIF-ramsor när jag skulle sova. Även om jag nu i vuxen ålder inser att en del av dem faktiskt är ramsor för andra lag men att hon bara bytte ut lagnamnet... Jag minns första matcherna och stoltheten att gå till skolan dagen efter att DIF slagit Södertälje SK i en hockeymatch eller Hammarby i ett fotbollsderbý (under min uppväxt hände det nästan alltid, jag lider med de barn som nu håller på Djurgården och bor i stockholmsområdet, skolan dagen efter ett derby måste vara ett helvete). Jag minns också de fåtal gånger som DIF faktiskt förlorade ett derby mot Hammarby, hur jag skolkade en hel vecka från gymnasiet och missade ett prov innan jag kom tillbaka men smög runt hörnen för att se vilka eventuella plågoandar i grönvita tröjor som kunde finnas i rummet. Tills det blev derby igen och man återigen kunde gå rak i ryggen och hävda att man var bäst i stan.

Nick Hornby har skrivit en fantastisk bok för oss som lever i skiten och att döma av mina andra vänner gillar de den också så det bara att höra av er så ska ni få låna den av mig eller knalla in på närmaste bibliotek. Alla borde ha läst den här romanen även om den ibland blir lite väl nördig i sitt staplande av spelarnamn och tränare.

Politisk vilja och simkunnighet - En historisk överblick

När regalskeppet Vasa sjönk år 1628 drunknade ett 40-tal personer trots att förlisningen bara var dryga 100 meter från stranden. Simkunnigheten var extremt låg och så skulle den förbli in på 1900-talet. Trots att Sverige hade en betydligt mindre befolkning vid förra sekelskiftet drunknade tusentals personer varje år. Att jämföra med de 92 stycken som drunknade i Sverige 2017. Hur tog vi oss hit?

Redan under 1700-talet började svenskarna inse nyttan av kunna simma men simundervisning infördes endast i militärutbildning vilket självklart lämnade en stor del av befolkningen utan den livsviktiga kunskapen. Särskilt kvinnor och barn men även många män. När vi närmar oss 1900-talet kan ungefär 1 av 10 skolungdomar simma, de rikare familjerna har bättre simkunskaper medan arbetarklassens barn har sämre.

När simning slog igenom som en ny och spännande sport ökade simkunnigheten. Vid mätningar året efter OS i Stockholm 1912 har andelen simkunniga skolbarn fördubblats men fortfarande drunknade flera hundra varje år.

Att utvecklingen småningom nådde fram till den situation där vi är idag beror delvis på ideella krafter och föreningslivet i form av simklubbar och deras simundervisning men kanske främst på att politiken började se simningen som en del av folkbildningen och förstod nyttan ur såväl samhällsperspektiv i form av ökad folkhälsa och produktivitet som ur ett individuellt perspektiv för alla de familjer som slets sönder  och orsakade stort lidande när familjemedlemmar drunknade. Kommunala simskolor och simundervisning i skolorna blir en del av det socialdemokratiska folkhemmet och minskar drastiskt dödligheten i framförallt arbetarfamiljer.

Det arvet har jag och flera med mig att förvalta när vi i idrottsnämnden och även utbildningsnämnden jobbar för att få ner de redan låga dödstalen ännu mer. Vi får fortlöpande information om utvecklingen på området och redan förra sommaren kunde vi ordna 400 gratis simskoleplatser med stadens egna pengar. I budgeten för staden 2018 har vi också halverat avgiften för den kommunala simskolan i ytterstadsområdena för att säkerställa att ekonomi aldrig är ett skäl till att ett barn inte lär sig simma.

Stockholm Stad ansökte också om 27 miljoner från regeringens satsning på sommarsimskolor vilket vi beviljades och har kunnat anställa simtränare och gett alla barn i sexårsåldern möjlighet att gå en gratis intensivsimskola under en vecka. Projektet har kallats "Bli vän med vatten" och 3000 platser har vi ordnat och mottagandet har varit varmt. I torsdags besökte finansministern och jag en av de platser där kurser har anordnats.

Ytterst handlar det om politisk vilja. Ska ekonomiskt svagare grupper ha sämre simkunskaper än rikare familjer och ska vi använda våra gemensamma resurser till att skapa ett jämlikt samhälle eller ska vi använda dem för att finansiera skattesänkningar för de redan rika. Simskolorna är bara ett exempel på hur man kan bygga ihop ett samhälle, det finns många fler. Jag hoppas att de som går till valurnorna den 9 september väljer fortsatt välfärdsbygge framför nedmontering och egoism. Det kan rädda liv.

 Besök vid Sätrabadet i torsdags. 

Besök vid Sätrabadet i torsdags. 

Tal vid U21 EM i fotboll för döva

Ärade gäster, deltagare, arrangörer och alla ni som ser till att detta fantastiska evenemang kan bli av.  Jag är tacksam för att jag har fått komma hit och hälsa er välkomna till den underbara staden Stockholm och till U21 EM i fotboll för döva. Passa på att njuta av såväl staden som idrotten medan ni är här.

 Talade med dubbla tolkar, en till internationellt teckenspråk och en tilmsvenskt. 

Talade med dubbla tolkar, en till internationellt teckenspråk och en tilmsvenskt. 

Det är ett viktigt evenemang för Stockholm och Sverige. Och inte minst är det viktigt för alla er som kämpat för att ta er hit.

I en orolig värld där mörka krafter försöker slita folkens goda sammanhållning isär är idrotten ett förenande kit som för oss samman och där vi alla kan mötas som vänner och jämlikar. Vi önskar varandra lycka till inför matcherna, kämpar mot varandra på planen men skakar hand och kramar om varandra efteråt som kamrater.

Jag vill också sända ett extra tack till alla de föreningar som har fostrat er till de fotbollsspelare ni har blivit. Idrotten bygger i hög grad på ideella krafter och eldsjälar som ser till att barn och unga får möjlighet att ägna sig åt det som de älskar mest av allt.

 Alla invigningstalarna.

Alla invigningstalarna.

Jag är själv aktiv i dövidrotten och har spelat ishockey de senaste tre säsongerna med stockholmsklubben IK Hephata och vet att om all idrott är beroende av ideella krafter så gäller det särskilt dövidrotten. Med all extra administration som krävs kring tolkar för domaren, för utvisningsbåset och för att förklara för motståndarlagen, där de flesta är hörande, att det inte alltid är av illvilja som det ibland kommer ett skott mot mål eller en tackling efter avblåsning. Så ett extra stort tack till de som sett till att ni är här idag. Ett tack till de ideella krafterna och eldsjälarna.

Det med stor glädje jag ser fram emot de kommande tävlingarna. Jag önskar er alla ett stort lycka till!

Bögen i byggboden

Att alla människor har en god psykosocial arbetsmiljö är i grund och botten arbetsgivarens ansvar. HBTQ-personer ska vara lika välkomna på arbetsplatsen som alla andra och det ska vara en sådan självklarhet att tonen i en byggbod, eller på ett kontor, ska vara sådan att ingen ska behöva kränkas och ingen ska heller behöva komma ut som exempelvis homosexuell för att kollegor ska anpassa tonen därefter. Den ska alltid vara respektfull för alla människors lika värde. Ansvaret för detta, som för allt arbetsmiljöarbete, vilar tungt på arbetsgivaren. Fackföreningsrörelsen ska samverka och se till att cheferna använder alla verktyg för att alla ska känna sig inkluderande på jobbet.

 Bredvid mig på seminariet hade jag min fantastiska kollega Sandra Lindström som roddar nästan allt praktiskt arbete kring Sekos arrangemang under Prideveckan. 

Bredvid mig på seminariet hade jag min fantastiska kollega Sandra Lindström som roddar nästan allt praktiskt arbete kring Sekos arrangemang under Prideveckan. 

Elektrikerna, Seko, Fastighets, Byggnads och Målarna organiserar många arbetsplatser där det är kraftig manlig dominans och med det en medföljande machokultur där HBTQ-individer inte alltid känner sig välkomna. Det känns därför helt rätt att 6F idag anordnade ett seminarium i Pride house med namnet ”Bögen i byggboden”.

Det var också befriande att höra fackföreningarna var väldigt självkritiska och moderatorn Veronica Palm pressade också paneldeltagarna om varför arbetarrörelsen, över 100 år efter sin uppkomst, har varit framgångsrika i att driva på om bättre arbetsmiljö, tydligt drivit antirasistiskt arbete och kämpat för jämnställdhet mellan kvinnor och män men ändå inte ännu riktigt helt plockat upp bollen gällande HBTQ-personers rättigheter.

Samtidigt var det skönt att höra rektorn på Järfälla gymnasium säga att det blivit bättre med tiden och att det arbete som görs gett mer effekt än vad de självkritiska fackföreningarna gav bild av. Som exempel tog hon upp att de inte längre lika ofta får rapporter om porrbilder i bodar och att de märker av en något bättre attityd bland de unga grabbar som går på yrkesförberedande gymnasieutbildningar. Även om det fortfarande från vissa kommer kommentarer om att de inte vill ha ”bögskåp” när det i omklädningsrummet är målat i regnbågens alla färger.

Byggnads har kommit långt med sitt arbete kring ”Stoppa machokulturen”. Hållit seminarium om hur det låter i byggbodarna och hur man kommer vidare från den jargongen ihop med byggcheferna men också tagit fram material man kan jobba med på arbetsplatser. Det har säkert givit visst resultat redan även om man började så sent som 2014. Men allt arbete som förbättrar arbetsmiljön och attityder är välkommet, alla måste sätta ner foten och visa att homofobi inte är acceptabelt i någon form någon gång. Han som deltog från Byggnads tog också upp att det börjat komma in HBTQ-punkter på checklistor inför skyddsronder på en del företag och att utvecklingen kändes hoppfull, det är nog det jag främst tar med mig från seminariet.

FullSizeRender.jpg

För Seko deltog Ingela Edlund i panelen och hon lyfte upp en viktig aspekt gällande forskningens kring HBTQ-individer i arbetslivet. Tydligen har ingen större svensk forskning gjorts på över 20 år och på Diskrimineringsombudsmannens egen hemsida hänvisas till finsk och kanadensisk forskning. Det här är verkligen något som en kommande regering behöver se över, skulle jag bli vald till riksdagsledamot nu i höst kommer det här vara en av de frågorna jag kommer försöka sätta mig in i fort.

Vill ni läsa mer om Sekos arbete med HBTQ-frågor och läsa vår broschyr om den HBTQ-vänliga arbetsplatsen så finns den att ladda ner här

En vargs vardagar utan flock

Jag har precis läst klart Ulf Lundells senaste roman Vardagar, den skulle egentligen inte kategoriseras som roman utan mer som självbiografi rörande den snäva tidsperioden 2017-2018. Dagboksanteckningar. 

IMG_0358.JPG

Den som känner mig skulle nog anta att jag läst allt som getts ut av Ulf Lundell. När folk ska beskriva mig kommer ofta hans namn på tal och när jag efter ett länsderby ute i Solna tidigare i vår skulle skjutsa hem några vänner och vred igång bilen samtidigt som stereon automatiskt började spela upp Lundell garvade hela baksätet; ”här sitter man inklämd mellan hockeyklubbor och med Uffe på bilstereon, det är ingen tvekan om vems bil man är i”.

Det här är däremot blott den andra boken jag läser av honom. Förra sommaren gav jag mig i kast med en  ”En varg söker sin flock” från 1989. En roman som till formen liknar Vardagar mycket och också är just en självbiografi oavsett vad bokförlag försöker marknadsföra den som. 

Ganska tvära kast att bekanta sig med Uffe anno 1989 för att sen i 640 sidor umgås med honom 2018. Den nästan nyfrälsta och ständigt om gud pratande Lundell har bytts mot en Ulf som nog allt pratar om religion men mer som ett gift och en samhällsplåga. Såväl kristendomen som islam får sina törnar, särskilt den sistnämnda som Lundell beskyller för mycket av världens ondska i detta tidevarv. Det är en mer politisk Lundell man möter 2018; nyliberaler och sverigedemokrater samt inte minst Donald Trump och det USA som satt honom till makten toppar inga favoritlistor utan bespottas så fort tillfälle ges. 

Synen på alkohol må vara samma men praktiken väsensskild. Om han 1989 brottandes med att inte behöva bli hela Sveriges nykterhetssymbol efter några vilda år har han 2018 börjat brottas med sin alkoholism igen. Som att han vet att det hämmar hans produktivitet i såväl skapandet av musik som konst men ändå vill ha i sig det sicilianska vinet eller några flaskor rosé.  

I Vardagar får vi följa Ulf Lundells dagar på Österlen. Påtandes i trädgården, svärandes över snygga bilar som ständigt krånglar, grubblandes över livet såväl det som varit och det som komma skall. Bearbetandet av ett självmord i, det som i alla fall har varit, hans närmsta närhet och reflekterande över samhället och hur vi hamnade här. Det är ingen flock av människor runt honom, nyskild som han är. Stundtals väldigt ensam.

Det mesta som behöver bli sagt om den här boken har skrivits av andra och jag ska inte göra en djupare analys. Jag lägger ifrån mig boken med vetskapen om att jag kommer läsa fler romaner av Ulf Lundell och dessutom gör jag det med ett litet tänt hopp om att få se honom på scen snart igen, han har något i sig som drar honom mot vägarna och även om sommaren 2018 har varit fantastisk hittills så är det synd att den turné han skriver om att eventuellt dra ut på till sommaren uppenbarligen inte blivit av. Men snart kanske.

 Läste sista sidorna i förmiddags nere vid bastun i Kiholm efter att ha nattat dottern i vagnen.  

Läste sista sidorna i förmiddags nere vid bastun i Kiholm efter att ha nattat dottern i vagnen.  

M sviker Skärholmen och Vårbergs IP

Socialdemokraterna har drivit på frågan om Nya Vårbergs IP som är tänkt att bli ett idrotts- och kulturcentrum med bred inriktning på såväl killars som tjejers idrottande, gamla som unga. En del av arbetet med Fokus Skärholmen. 

Målet är att centret ska nå de som inte är fysiskt aktiva idag och ge dem en plats för kunna växa som individer. På förslaget finns en multihall för idrott och dessutom en öppen parkmiljö med fotbollsplaner, boule och upplyst löparbana för ökad trygghet.

För de mer kulturintresserade vill Socialdemokraterna bygga ett kulturcenter med scen för musik och teater. Vi har även föreslagit bland annat fritidsgård med speciell idrottsinriktning och café. Vi tror på Skärholmen och den kraft som finns här och vill att kulturen och idrotten ska fortsätta vara en katalysator för en positiv samhällsutveckling där generationsklyftor överbyggs och fler fostras in i civilsamhället via föreningslivet.

Moderaterna bromsar och försöker förhindra arbetet. Senast 22 maj i år röstade de för återremiss i Idrottsnämnden och reserverade sig mot beslutet att gå vidare med ett inriktningsbeslut. De menar att det skulle bli för dyrt och säger att 473 miljoner som projektet beräknas kosta är svårförsvarat inför skattebetalarna. Det är samma moderater som var med och tog beslut om att renovera Åkeshovs simhall i Bromma för 430 miljoner utan att protestera. Men för Moderaterna kommer de alltid vara skillnad på skärholmenbor och brommabor.

Socialdemokraterna ser till hela stadens behov och står upp för alla stockholmare oavsett om man bor i Bromma eller Skärholmen. Skärholmen behöver den här satsningen och är värd den!

Texten ovan tidigare publicerad i Södra Sidan Skärholmendirekt som en debattartikel undertecknad av mig och Salar Rashid, läs den här.

En röst på Annie är en röst på Jimmie

EDIT: Uppdaterad efter att L och C på morgonen ändrat sig om utskottsposterna till SD.

Sitter med morgonkaffet och läser en intervju med Annie Lööf i DN. Den är gjord under Järvaveckan och det är en dålig tidpunkt för publicering för henne med tanke på det utspel som hon och övriga Alliansen gjorde igår om att lansera en egen talman oavsett valresultat. 

"Vi kan inte kuppa oss till makten om Alliansen inte blir större än S"

Citatet ovan är från artikeln men en kupp är precis vad Alliansen tänker göra och det blir tydligt i och med gårdagens utspel. Sedan 1970-talet har största parti inom största block fått talmansposten, största oppositionsparti viceposten och tredje största parti andra viceposten (ni minns rabaldret när Björn Söder blev vald).

Genom att lägga fram ett eget förslag till talman även fast de rödgröna är större än Alliansen kan de vinna posten eftersom de tvingar Sverigedemokraterna att ta ställning för eller emot regering Löfven.

Det är talmannens uppgift att lägga fram ett förslag på statsminister och då krävs det inte en majoritet för att talmannens förslag ska gå igenom. Det krävs att inte en majoritet av Riksdagens samtliga ledamöter röstar emot, d.v.s. 175 stycken.

36315107_10155663423861589_9098200570837073920_n.jpg

Konsekvenserna blir att en borgerlig statsminister kan väljas utan att Sverigedemokraterna aktivt behöver rösta på kandidaten, de kan helt sonika lägga ner sina röster. Vår nya borgerliga statsminister kan bilda regering och låtsas regera utan stöd från Sverigedemokraterna.

Jag måste ge Centerpartiet, Annie Lööf och övriga Alliansen en eloge för skickligt spel, man skulle även kunna kalla det för en kupp. Men ni tappar allt förtroende i frågan om att inte ge Sverigedemokraterna makt, för hur ska ni kunna behålla makten när ni i varje omröstning i Riksdagen kan förlora mot de rödgröna om ni inte aktivt ser till att ni har Sverigedemokraterna med er? Det här är inget spel om regeringsmakten Annie, det handlar om vårt gemensamma samhälle och vilka krafter vill du egentligen ge makt till?

Jag tror även att utspelet om att ge Sverigedemokraterna ordföranderoller i utskott bara var en dimridå för att ta fokus från just talmansfrågan. 

Varför facklig-politisk samverkan?

I valtider får man många frågor från medlemmar om varför facket jobbar partipolitiskt. Det är lätt att falla in i historiska argument och i enskilda sakfrågor där högern visar sitt arbetarefientliga tryne. Det är också sällan man har tid att lägga ut orden om ideologi och dragkampen mellan arbete och kapital, särskilt om man står vid en vägren och stannat för att prata med en medlem som utför sitt arbete.

Blev därför mycket glad när jag läste Seko Väg- och anläggningsklubbens medlemstidning som kommer landa i 6000 brevlådor inom några dagar. På ett pedagogiskt vis inleder Cassandra Solback med att förklara facklig-politisk samverkan utan svulstiga ord men ändå ideologiskt och praktiskt. Jag hoppas att fler klubbtidningar tar efter och skriver liknande förklaringar. Ska det här valet vinnas måste fackföreningsrörelsen höja sig ytterligare ett snäpp, som Seko Väg- och anläggningsklubben. 

20180529 Inledare E210.jpg

Framtidens motionsspår invigt i Lövsta

För snart en vecka sedan var jag i Hässelby och invigde Lövstaspåret med tal och löpning ihop med stadsdelsnämndens ordförande Kadir Kasirga. 

 Urklipp från Hässelby Tidning nr. 23 - 2018.

Urklipp från Hässelby Tidning nr. 23 - 2018.

Spåret är modernt på flera sätt, främst när man kollar på underlaget som är anpassat för att även rullstolar ska kunna ta sig fram de 3,2 kilometerna. Något som rimmar väldigt bra med våra ambitioner om att skapa ett Stockholm för alla, även inom idrotten. Funktionshindrade är en av stadens prioriterade målgrupper i det idrottspolitiska programmet och det känns mycket bra att vi fått till det här motionsspåret. 

Spåret är även modernt i avseende gällande miljön och energi. Det är ett elljusspår men där varje stolpe har solceller som samlar in energi på dagarna men sen bara gör av med energi när någon faktiskt rör sig i spåret. Smart på flera sätt och vi slipper såväl kostnader som energispill som kan uppstå när elljusspår lyser hela nätter utan att någon rör sig i området.  

Det känns kort och gott väldigt bra och jag tror att framtidens motionsspår kommer se ut som det i Lövsta.  

 Vem som vann löpningen? Det är inte min första Festis i målfållan innan Kadir kom... 😜

Vem som vann löpningen? Det är inte min första Festis i målfållan innan Kadir kom... 😜

Idrotten som katalysator för integration

 Emil Johansson, Emilia Bjuggren och jag 2016, då satt vi alla i idrottsnämnden.  

Emil Johansson, Emilia Bjuggren och jag 2016, då satt vi alla i idrottsnämnden.  

För exakt två år sedan läste jag i Metro om hur nazister hade klottrat hakkors på Enskede IP inför något som kallades Tillsammans cup. Jag visste inte mer om eventet än att det var något som irriterade nazisterna och det i sig kändes som ett gott skäl för att gå dit och visa sitt stöd. Gick dit och fick uppleva ett helt fantastiskt engagemang från ett gäng eldsjälar som ville sammanfoga nyanlända med infödda svenskar genom att ordna en fotbollsturnering men också med en festivalstämning byggd kring musikuppträdanden och foodtrucks.

Under hösten 2016 fick jag det stora nöjet att träffa Erik Englund i Stadshuset, en av initiativtagarna till Tillsammans cup. Han berättade om deras planer att utöka arrangemanget till flera platser i Stockholm och småningom till fler orter. Minns att jag imponerades av hans driv och önskade dem all lycka till med projektet och den fortsatta dialogen med idrottsförvaltningen.

Jag tvekade därför inte en sekund när jag fick frågan om jag ville komma och vara med på invigningen av arrangemanget på Enskede IP under nationaldagen. 

 Från invigningen tidigare idag. 

Från invigningen tidigare idag. 

Idrottsrörelsen är nog den del av samhället som bäst lyckats med integrationen. Unga som idrottar presterar bättre i skolan, har lättare att knyta kontakter och skapa nätverk samt kommer snabbare i arbete. Idrottsföreningarna visade också hösten 2015 att de var dedikerade uppgiften att integrera de som kom, att hjälpa till praktiskt och att se till så att många kände sig välkomna.

Politikens uppgift är att ge rörelsen rätt förutsättningar för att kunna göra ett bra arbete. För oss socialdemokrater har det förutom de 60 miljoner i ökat föreningsstöd vi skjutit till under mandatperioden också inneburit att vi i budgetarbetet i Stockholm Stad både 2017 och 2018 avsatt extra miljoner för just integrationsarbetet; såväl i medel som föreningar kunnat äska om och dels i verksamhet i egen regi där våra idrottskordinatorer jobbat uppsökande mot framförallt flickor i ytterförorter för att få dem med i idrottande.

Sen handlar det självklart också om ödesfrågan för Stockholms idrottsrörelse; anläggningsbristen. Vi som styr staden nu har ärvt ett underskott av hallar, planer, rinkar m.m. Från så väl tidigare höger- som vänsterstyren. Därför lovade vi att fördubbla idrottsinvesteringarna under mandatperioden 2014-2018, ett löfte vi mer än hållit när vi skjutit till mer än en miljard extra och därför kunnat färdigställa fyra fullstora hallar och mer än 20 konstgräsplaner m.m.

Om detta talade jag och om hur mitt politiska medvetande formades i hockeyomklädningsrummen i Scaniarinken ihop med andra vita arbetarklass- och medelklassbarn när jag mötte en obehaglig machokultur och främlingsfientlighet. Vår förening och vårt lag hade då behövt möta eldsjälar som de bakom Tillsammans cup, vi hade behövt att någon hade byggt broar till andra grupper i samhället.

 När jag var klar med mikrofonen fick jag lämna den vidare till Pia Sundhage som inte bara sade massa kloka saker från scenen utan också sjöng Bob Dylans The Times They Are a-Changin´.

När jag var klar med mikrofonen fick jag lämna den vidare till Pia Sundhage som inte bara sade massa kloka saker från scenen utan också sjöng Bob Dylans The Times They Are a-Changin´.

Café Utposten

Egentligen är det konstigt att jag inte läst den här boken tidigare eller åtminstone någon annan roman av Per Anders Fogelström. Stadserien läste jag pärm till pärm, bok efter bok, men ändå tycks det aldrig ha slagit mig att författaren självklart har fler böcker i sin bibliografi som skulle fängsla mig lika mycket som Mina drömmars stad. Fler karaktär som jag skulle känna för på samma sätt som det knöt sig i magen när man läste om Henning och hans efterlämnade när de slet sig fram i kallt och omänskligt Stockholm.

 Finns att låna i en bokhylla nära dig... :) 

Finns att låna i en bokhylla nära dig... :) 

Café Utposten utspelar sig mestadels i Malmö runt 1908 men också i ett modernare Malmö där två av huvudkaraktärerna samtalar om vad som hände då och vad som hände senare. För den som kan sin arbetarrörelsehistoria är Malmö 1908 förknippat med Amalthea och Anton Nilsson. I romanen nämns dock inget av detta men en snarlik historia utspelar sig där några medlemmar i Ungsocialisterna planerar och genomför ett sprängdåd mot engelska strejkbrytare med samma utfall och öde som för Amalthea och amaltheamännen.

Om jag i min ungdom ofta romantiserade kring den tidiga arbetarrörelsen och drömde mig tillbaka i tiden och önskade att jag fått vara med i kampen är jag numera mer nykter i min syn på epoken. Det helvete de genomlider när de försöker att försvara sig mot fabrikörers empatilösa utsugande och de obefintliga försvar och skydd de har på sin sida föder bara olust och rädsla. Jag tror inte att någon kraft i Sverige 2018 vill ha det som 1908; nog inte ens Almega. Däremot cirkulerar det i debatten allt för många och skarpa förslag med starkt stöd för att ta stora kliv tillbaka i utvecklingen. Sänkta löner, otryggare anställningar, inskränkta strejkrätter. Plötsligt kanske vi är där igen, när alla vapen har tagits ifrån oss, när några skor sig än mer på vårt arbete. Det skulle bli ett farligt samhälle. Som Malmö 1908. 

Jag rekommenderar romanen. Dels om du behöver få lite tändvätska på din glöd inför stundande valrörelse och dels kanske ännu mer om du inte tror att politik gör skillnad och kanske till och med funderar på att rösta på ett högerparti. Det är kloka gubbar i boken som resonerar om det samhället som byggts upp av arbetarrröelsen.

Ligger Moderaterna bakom stämningsansökan mot Stockholm?

Det kan inte ha undgått någon boende i Söderort att Moderaterna genomgående haft en ovilja att satsa på Högdalens simhall. För de som behöver färska upp minnet har det tidigare handlat om främst dessa två ärenden;

1. Experimentell privatisering. Av ideologiska skäl skulle Moderaterna till varje pris privatisera driften av ett badhus förra mandatperioden, när de styrde staden. Inget företag nappade förrän Moderaterna samlade potentiella aktör och frågade vad som krävdes för att de skulle vilja drifta ett badhus. "Miljoner" blev svaret och en av tidernas dummaste privatiseringar var ett faktum. Förutom alla intäkter fick entreprenören även miljonbelopp i vad som kallades momsneutralisering. Resultatet blev inte bara dyrare för staden utan även dyrare för badbesökare, minskad ungdomsverksamhet och låga kundbetyg. Socialdemokraterna beslutade 2017 att ta tillbaka driften när kontraktet går ut. Moderaterna röstade emot.

2. Nej till upprustning. Som många simhallar i Stockholm är Högdalens byggd under folkhemsbyggets gyllene era. 1970 stod den klar och inga genomgripande renoveringar har gjorts. Det är dags nu och Socialdemokraterna har beslutat att för 160 miljoner göra en stor renovering för att Högdalens simhall ska kunna fortsätta att serva oss boende i området. Moderaterna är såklart skogstokiga. Alldeles för dyrt skanderar dem och vill återemittera ärendet och rösta på ett "minimialternativ". 

Nu har Stockholm Stad fått en stämningsansökan angående stadens övertagande av Högdalens simhalls drift. En laglighetsprövning enligt kommunallagen. En privatperson är det som lämnat in anmälan men vilka krafter ligger bakom? I den klagandes yttrande finns många bilagor, bland annat en mailkonversation mellan Moderaternas kansli i Stockholms Stadshus och en medarbetare på Almega.

Är det så att Moderaterna istället för att argumentera för sin politik och försöka vinna majoritet för sina förslag har ett finger med i spelet i en mycket kostsam juridisk process där skattebetalarnas pengar tvingas användas till advokater istället för till barn- och ungas idrottande? Och allt detta eftersom Moderaterna till varje pris vill att det ska vara ett privat aktiebolag som driver simhallen så att skattebetalarnas pengar kan gå till aktieägare istället för verksamhet för boende i Högdalen.

2017 ett historiskt bra idrottsår för Stockholm

Det ska, om sanningen ska fram, sägas att vi inte riktigt vet om 2017 är det bästa idrottsåret någonsin eftersom ingen ordentlig statistik förs. Men varje år skickar Stockholm Stad en fråga till Stockholms idrottsförbund och ber dem göra en sammanställning så att staden kan bjuda in alla guldmedaljörer till Stadshuset för att hyllning. Aldrig tidigare har förbunden anmält in så många guldmedaljörer som man gjorde 2017 i alla fall.

Middagen tidigare i veckan samlade 254 guldmedaljörer från 39 olika idrotter och 34 stockholmsföreningar.

Vårt fokus i idrottsnämnden ligger på breddidrotten. Att varje barn och ungdom ska få lika förutsättningar att utöva sin idrott oavsett kön, funktionshinder eller klassbakgrund. Men en stor bredd ger även en vass elit och eliten fungerar som inspirationskälla för alla de unga pojkar och flickor som kämpar med sitt idrottande. Det motiverar dem att jobba ytterligare lite hårdare. 

Det var en trevlig kväll jag hoppas att de aldrig glömmer och själv försökte jag mingla runt och lade mest tid hos rugbymästarna Stockholm Exiles, mästarna i truppgymnastik som kom från föreningen KFUM och konståkaren Thomas Nordahl.

Det här var en kväll för att hylla 254 personer som sett till att alla de som är från Göteborg har fått åka hem med sorg, som jag sade i pressinbjudan

_92I2503.jpg

"Alla på snö" blir exempelfilm på gott samarbete

I fredags avslutades ”Alla på snö” i Stockholm. Tanken var att 2 000 elever i främst fjärde klass skulle få möjlighet att testa längdskidor på Gärdet och utförsåkning i Hammarbybacken. Det blev ännu bättre och 2 200 elever har deltagit i aktiviteterna.

Gärdet alla på snö.jpg

Jag var ute och invigningstalade en snöig morgon 31 januari för några fjärdeklassare och pratade om det fina samarbetet mellan Stockholm Stad och Svenska skidförbundet som möjliggjort satsningen. Det har sannerligen varit bra, så bra att Riksidrottsförbundet ska göra en film om det och visa hur ett bra samarbete kan gå till inför kommande projekt runt om i landet.

Ibland är man extra stolt ordförande i idrottsnämnden och vi har en helt fantastisk idrottsförvaltning som sliter hårt för att tillgängliggöra idrottandet för fler och de bidrar till att vara med och skapa ett Stockholm för alla.

Simkunnighet kan aldrig tillåtas vara en klassfråga

Simning är en livsviktig kunskap och föräldrars plånbok ska inte styra vilka som har möjlighet att lära sig simma. Det är grunden för den satsning som Socialdemokraterna och majoriteten i Stadshuset gör på simkunnighet med start 1 mars.

De senaste fyra åren har över 450 personer omkommit i drunkningsolyckor i Sverige och drunkning är en av de vanligaste dödsorsakerna bland små barn. Bara det ett skäl att redan i tidig ålder satsa på att öka simkunnigheten.

 Min son Hjalmar jobbar på sin vattenvana sommaren 2017.

Min son Hjalmar jobbar på sin vattenvana sommaren 2017.

Från och med 1 mars sänks priset för simskolor för 6- och 7-åringar på fem av stadens bad med nästan hälften. På en ordinarie kurs på 8 tillfällen motsvarar sänkningen 400 kr. 

De fem bad som ingår i pilotsatsningen är:

  • Farsta sim- och idrottshallar
  • Husbybadet
  • Skärholmens sim- och idrottshall
  • Tensta sim- och idrottshall
  • Vällingby sim- och idrottshall

Vi sänker inte bara priserna utan utökar även med mer personal och i rekryteringsfasen till kurserna kommer Idrottsförvaltningen arbeta uppsökande för att nå våra prioriterade målgrupper; flickor, barn med funktionsnedsättning och barn från sämre socioekonomiska förutsättningar.

Jag tror att det här kommer bli riktigt bra och förhoppningsvis räddar det liv och bidrar till ett mer jämlikt samhälle.

Mitti uppmärksammar satsningen underrubriken "Nu blir det billigare att lära sig simma"

M tappar simbyxorna i trygghetsdebatten - ofredanden mer än halverade

Tryggheten i simhallarna är en prioriterad fråga för Socialdemokraterna och det kan inte undgått någon som följt mediedebatten i Stockholm. Vi har under 2017 och 2018 satsat åtta miljoner på utökad bemanning, särskilt på kvällar och helger samt installerat fler övervakningskameror och ökat samarbetet med Polisen. Vi har även ansökt till datainspektionen om att kunna föra register och porta förövare från stadens simhallar. Arbetet har gett resultat. Jag återkommer till det.

 Åkeshovs simhall tidigare i år.

Åkeshovs simhall tidigare i år.

Moderaterna har dålig koll på satsningarna och resultaten verkar det som. Om de inte läser handlingarna eller inte förstår dem låter jag vara osagt. De har däremot helt uppenbart ett intresse av att svartmåla Stockholm vid varje tillfälle som ges, och inte ges.

På idrottsnämnden i tisdags lade Moderaterna en skrivelse i den negativa andan om ökad otrygghet i stadens simhallar där man skriver om 116 incidenter under 2017 och att de sexuella trakasserierna ökat. De kräver åtta miljoner i satsningar på ökad bemanning, vilket jag beskrivit ovan redan blivit gjort av majoriteten. Nämnden beslutade att sända den okommenterad till förvaltningen för beredning. Jag tänkte redan när jag såg den att Moderaterna läser statistiken som fan läser Bibeln. 

Igår blev jag uppringd av en journalist som undrade hur jag ställde mig till Moderaternas krav. Tydligen hade Moderaterna varit så nöjda med sin skrivelse i tisdags att man försökt få spinn på den i media. För oss på roteln var det bara att börja grotta ner oss i siffrorna för att se om det fanns någon substans i det Moderaterna påstod. Föga förvånande kunde vi konstatera; Moderaterna hade fel. Igen.

Vi kunde se ett extremt sjunkande antal sexuella trakasserier i Stockholms simhallar. 2016 var det 31 fall som anmäldes medan det 2017 var nio fall fram till november. Vi har självklart nolltolerans mot alla former av sexuella trakasserier och kommer inte att vara nöjda förrän siffran är noll men det handlar om nio fall i Stockholm Stads elva öppna simhallar som tillsammans tar emot miljontals besök varje år (2 613 642 besök/år i senaste mätningen).

Vi ringde självklart upp journalisten och förklarade att Moderaterna försökte vilseleda henne med statistiken och hänvisade henne till förvaltningen som kunde ge henne korrekt fakta. Det hela renderade i den mycket läsvärda artikel "Politiker hade fel om ökat stök i simhallar".

Varför 116 incidenter kanske den uppmärksamme undrar? Jo, ett nytt rapporteringssystem som fler har tillgång till gör att fler brandlarm, fall, illamåenden på träningscykel, nödknapptryckningar på toaletter m.m. rapporteras. Det hade Moderaterna kunnat få reda på om de frågat eller önskat veta sanningen men jag tror att deras enda intresse är att svartmåla Stockholm inför valrörelsen. 

Tal och frågestund hos Stockholms båtklubbar

Jag skulle ljuga om jag sade att jag inte var lite nervös inför dagens uppdrag att hålla tal och svara på frågor hos Saltsjön-Mälarens Båtförbund (SMBF). Det har varit en stundtals hätsk debatt under hösten och vintern gällande arrendeavgifterna. Det blev ett konstruktivt möte och jag försökte under en timmes tid efter bästa förmåga motivera vår ståndpunkt och svara på frågor. Jag tror att båda sidornas förståelse för den andra ökade. 

Vad jag sade? Något i stil med detta;

 Jag och farfar efter en lyckad fisketur på det glada 90-talet.

Jag och farfar efter en lyckad fisketur på det glada 90-talet.

Tack för inbjudan, det känns som att komma hem. Min farfar hade en fin träbåt på en båtklubb utanför Södertälje och många av mina tidigaste minnen är från när jag, farfar och pappa jobbar med den båten eller är ute och fiskar. Tack för att jag får vara här och för att ni har bjudit in mig till den här dagen.

Jag är glad att få stå här och representera staden och idrottspolitiken. För Stockholm är en fantastisk stad och det går bra för Stockholm på många sätt även om utmaningarna är stora. Vi är stolta över vad vi gjort hittills denna mandatperiod; vi har minskat arbetslösheten, ökat skolinvesteringarna och vi bygger bostäder som aldrig förr. Vi bygger också rätt, inte bara bostadsrätter utan en majoritet av det vi bygger är hyresrätter, för att era och mina barn ska ha det lättare att flytta hemifrån den dagen det kommer. Framför allt därför bygger vi hyresrätter, med rimlig hyra. Allt för att göra Stockholm till en bättre stad att leva i.

Jag bor just nu i Bandhagen, ett stenkast från Rågsved och Oasen där Ebba Grön på 1970- och 80-tal sjöng "Upp gå till jobbet jobba jobba äta lunch, samma sak händer imorgon". Våra ambitioner med stadsbygget är större än att bara bygga bostäder, skapa jobb och studieplatser. För att en stad ska bli ett samhälle behövs det även satsningar på områden som idrott och kultur. Det berikar Stockholm och bidrar till mer en levande stad.

 Ebba Grön.

Ebba Grön.

Vi vet att idrott ger flera mervärden både för den enskilda, och för samhället i stort. Idrotten bidrar till att folkhälsan förbättras. Barn som idrottar presterar bättre i skolan, Unga som är föreningsaktiva får ett större nätverk som de sen tar med sig ut i näringslivet, och tilliten till samhället ökar. Därför är det inte bara bra, utan också smart att satsa på idrott. Det fostrar produktiva och demokratiska medborgare.

Vi satsar ordentligt på idrotten. I valrörelsen 2014 lovade vi en extra miljard till idrottsinvesteringar och vi har mer än infriat det. När vi närmar oss valdagen hoppas jag ha invigt vår 28:e konstgräsplan för mandatperioden, vi har öppnat fyra nya idrottshallar och tagit beslut om ytterligare sex stycken och dessutom gjort något som många styren före oss blundat för; börjat renovera badhusen och nyligen återinvigde vi ett utbyggt och toppmodernt Åkeshovs sim- och idrottshall. Det kan bli lite abstrakt att prata om en idrottsmiljard, men för att sätta den i perspektiv kan man säga att staden under hela förre mandatperioden, då Moderaterna styrde, hade en miljard i investeringsbudget. Så en extra idrottsmiljard är en fördubbling och är anledningen till att vi kunnat börja bygga ikapp behovet.

I år går vi också vidare med stora och viktiga satsningar för en jämlik idrott. Majoriteten har ökat möjligheterna för att lära sig simma redan i tidig ålder, genom sänkt avgift till simskolorna på fem badhus i staden. För simkunnighet det är en livsviktig kunskap och våra barn ska få de bästa möjligheterna att lära sig simma.

Genom vår sommarlovssatsning på öppna idrottshallar med spontanidrott, ska fler barn- och unga få möjlighet till fritidsaktiviteter och en meningsfull fritid, Även när familjen inte har råd till en utlandssemester.

Föreningsstödet fortsätter att öka, så att Stockholms idrottsrörelse ska kunna växa, och fortsätta bedriva goda verksamheter - där alla inkluderas.

 Talet hölls på Teaterskeppet idag.

Talet hölls på Teaterskeppet idag.

I Stockholm har vi höga ambitioner. Det ska vi som Sveriges huvudstad ha.I stort sätt alla specialidrottsförbund finns representerade i staden, alla med sina specifika önskemål och kravlistor. I Stockholm är möjligheterna många, utmaningarna lika så. Men det är också den bredden som berikar Stockholm som stad.

I en stad som är omgiven av vatten med en vacker skärgård inom räckhåll ska vi även vara en stad för båtlivet. Hamnområden och båtuppläggningsplatser behöver säkras. I en stad som växer kommer nya utmaningar, som kräver gemensamma lösningar – inom staden och mellan kommunerna i regionen. De utmaningarna tacklar vi bäst tillsammans. 

En bra miljö är en förutsättning för oss människor, men också för båtlivet. Ett klimatsmart Stockholm är ett av våra fyra övergripande mål för staden. Målet är att bygga en stad som framtida generationer kan leva och använda lika väl som vi. För båtlivets del behöver vi stärka en god vattenkvalitet, som ger samma natursköna upplevelser för våra barn och barnbarn.

Mycket kan göras med få insatser. Vi både installerar nya anläggningar och utreder anläggningar som exempelvis båtbottentvätt, som ska komma båtlivet till del. Det handlar om allt ifrån att på ett smidigt sätt hantera båtars avfall, och kunna få till möjligheter att hantera miljögifter. Båtlivet är idag medvetet om det miljöarbete som måste göras, på ett helt annat sätt än bara för några decennier sedan. Utvecklingen har gått fort, och jag vill uppmärksamma er på att politiken ser det viktiga arbete som ni gör på området. En stor eloge till er för ert arbete.

Att vara politiker är mångfacetterat. Det är väldigt roligt att få vara delaktig i beslutsfattandet av nya konstgräsplaner och att få äran att inviga nya idrottshallar, att ta spadtag för en ny specialidrottshall för gymnastik i Mälarhöjden-Bredäng som ska korta kön som just nu innehåller nästan 1000 mestadels flickor som vill börja med gymnastik, att få vara ute och träffa föreningar och lyssna på problembeskrivningar och försöka komma med lösningar.

 Fick en fyr av SMBF efter talet för att ha något att leda mig rätt när jag "går vilse i politiken...". Stora skratt i rummet och det får jag väl bjuda på.

Fick en fyr av SMBF efter talet för att ha något att leda mig rätt när jag "går vilse i politiken...". Stora skratt i rummet och det får jag väl bjuda på.

Alla beslut är dock inte lika roliga att ta. Men likt väl ingår det i rollen som politiker. För att ta ansvar för staden som helhet och skattebetalarnas pengar. Som beslutsfattare i staden är det också min roll att vara en öppen lyssnare, men också att förklara vår ståndpunkt och möta er, och det är därför jag är här idag. Som politiker är det viktigt att stå upp för de beslut en fattar, att vara trovärdig, men också lyhörd för de åsikter som finns

Alla beslut staden fattar är offentliga, lika så beslutet gällande arrendekostnaderna. Vilket varit underlag för många diskussioner den senaste tiden.

Jag gillar inte att sticka huvudet i sanden när jag ser problem utan vill ta tag i dem och hitta lösningar som är hållbara på både lång och kort sikt, situationen var ohållbar med alldeles för låga intäkter för att täcka utgifterna för underhållet. De senaste åren har vi varit tvungna att ta pengar ur budgeten, skattebetalarnas pengar, för att finansiera underhållet av bryggor. Det betyder att vi tagit pengar från den verksamhet jag började med att tala om i detta tal för att finansiera akuta underhåll av båtklubbar, så kunde det inte forstätta. Den här gången blev lösningen en höjning av arrendet så vi inte skulle riskera sjunkande pontoner.

Jag har personligen varit i kontakt med många av er båtägare, lyssnat in vad ni har att säga och förklarat hur vi ser på frågan. Statistiskt sett borde ungefär 100 procent av er som är här inne ha mailat mig och jag har svarat personligen på varenda mail och bokat in besök hos flera av er.

Ni har visat att det finns ett enormt engagemang, att ni brinner för att utveckla Stockholm till en bättre stad. Och ni ska veta att politiken lyssnar, vi hör er. För i grund och botten så strävar vi efter samma mål. Att göra Stockholm till en mer attraktiv båtstad. Jag är övertygad om att det beslut vi tog är det bästa för båtlivet på långsikt. alternativet hade varit värre.

För att värna om ett långvarigt och hållbart båtliv har vi insett att renoveringar är nödvändiga. Vi har valt att fatta det här beslutet då vi inte ser det som en möjlig väg att låta bryggor, pontoner och kajer förfalla – vilket i förlängningen skulle drabba Stockholms båtliv negativt.

Vi vet att staden under många år haft en för låg schablonkostnad som vi nu tyvärr måste rätta till. I och med det har båtlivet under en längre tid betalat ett lägre pris än vad behovet kräver. Arrendena har inte höjts sedan 80-talet. Nu måste denna höjning ske och vi står fast vid att det är rätt beslut att ta. Genom att föra en dialog med varandra tror jag också att vi kan förstå varandra bättre. Där korrekt fakta presenteras och kommuniceras.

Här skulle jag vilja komma med ett önskemål. Väldigt många av de som hört av sig till mig med anledning av vårt beslut har berättat att de haft årsavgifter på 10 000 kr/år och vissa till och med på 18 000 kr/år och sagt att det är horribelt av politiken att dubbla dessa men några andra avgifter än de vi tar in från staden kan vi inte försvara eller debattera. En specificering är viktig så att alla medlemmar ska få korrekt och transparent information.

När vi pratar om ökade arrendekostnader så kan vi enbart påverka de kostnader som staden tar ut Vi höjer enbart kostnaden som betalas till Stockholms stad, vilket är en liten del av den totala båtklubbsavgiften. Resterande kostnader ligger på de enskilda båtklubbarna. Skulle det ändå upplevas som att stadens ökning är orimlig är det självklart en fråga jag kommer att se över. Men jag har idag inte gjort den bedömningen.

Före höjningen låg arrendekostnaden i genomsnitt på 1000 kronor per år. Nu kommer den ligga på ungefär 2000 kr/år och båtägare. Det är alltså en väldigt liten del av båtklubbsavgiften, en höjning som i snitt ligger på mindre än 100 kr i månaden. Höjningen är något vi tyvärr måste göra eftersom att underhållsbehovet är så stort.

Sen vet jag att en del har fått betydligt högre höjningar men de har nästan uteslutande berott på att nya mätningar av hur stora områden som arrenderas visat att det många gånger har varit mycket större än vad man tidigare betalat för. Det vore oansvarigt av staden att inte ta betalt för hela området som arrenderas. Flera båtklubbar har helt enkelt haft stora områden gratis under många år men så kan det inte fortsätta.

Alla pengar vi får in på grund utav avgiftshöjningen kommer oavkortat att gå till underhåll av pontoner och bryggor. För att säkra framtidens båtliv. Vi vill inte att den kostnaden ska drabba våra barn och unga och de idrottssatsningar vi gör för dem.

De ökade intäkterna från arrendena har redan gett resultat, vi kan i underhållsplanen för 2018 se att vi har den mest ambitiösa planen Stockholm någonsin haft. I konstruktiva förhandlingar med SMBF har idrottsförvaltningen fått fram en prioritetsordning på vilka båtklubbar som får sina lyft redan i år. Och för att garantera att de ökade intäkterna bara ska gå till just underhåll har man lagt in en större renovering mot slutet av året där entreprenören kommer få beskedet om att ”så här mycket har ni för 2018, resten kommer 2019”. Inte en krona av de ökade avgifterna ska gå in till Stadens kassa utan allt ska komma båtklubbarna till del.

Gällande den eventuella båtmomsen som också varit grund för diskussion så vill jag upprepa Emilia Bjuggrens löfte från förra året när hon besökte er; om att vi är beredda att kämpa för frågan. Vi har bråkat och vi har överklagat beslutet för att ta det till högsta instans. Här går vi armkrok med båtlivet. Vi måste ha en lagstiftning som tar hänsyn till svenskt föreningsliv. Vi vill inte se en  ny båtmoms!

Arbetet har faktiskt redan börjat, jag sitter i styrelsen för Socialdemokraterna i Stockholm och vi har till vårt årsmöte fått in motioner om just båtmomsfrågan från medlemmar som är aktiva i såväl båtlivet som arbetarrörelsen. Och ni kan få en förhandsinformation; Socialdemokraterna i Stockholm ska driva på för att det inte blir en ny båtmoms om staden skulle förlora i i högsta rättsliga instans. Då ska vi driva på nationellt för att ändra lagen.

Jag vill återigen tacka så mycket för möjligheten att få ha kommit hit. Ni har visat vilket engagemang som finns. Ni utgör en viktig påverkanskraft för båtlivets förutsättningar här i Stockholm. Och jag är säker på att ni kommer fortsätta företräda båtlivet på bästa möjliga sätt.

Jag vill även tacka er ordförande och önska er nya styrelse lycka till, och hoppas på en fortsatt god dialog och ett gott samarbete. Jag vill även önska er ett fortsatt gott möte här på årsstämman, men också ett gott verksamhetsår.

Nygamla Åkeshovs sim- och idrottshall toppmodernt!

Den 20 januari inviger jag Åkeshovs sim- och idrottshall som har hållit stängt på grund utav renovering sedan 2015. Det kommer att bli ett mycket uppskattat bad, det är jag helt övertygad om, inte bara för att det har varit saknat och för att gamla besökare kommer hitta tillbaka, utan också för att det finns helt nya målgrupper som också kommer älska detta toppmoderna bad.

IMG_1031.jpg

Dels tänker jag på den nya barnbassängen som inte fanns innan. Den är stor och mysig och alla inslagen är hämtade från nordisk natur. När jag i november gjorde en inspektion på bygget blev jag glatt överraskad, men det är ingenting mot vad min dotter Lovis blev; hon var med mig och vill direkt ut på det lagom djupa vattnet. Jag tror att många barnfamiljer från hela Stockholm kommer söka sig till Åkeshov.

Det kommer även finnas en helt ny 25-metersbassäng som kommer locka till sig massor av motionärer och säkert en och annan elitsatsande ungdom också. Den är dessutom tillgänglighetsanpassad, för oss är det viktigt att alla i Stockholm har möjlighet att ta del av Stockholms rika idrotts- och fritidsutbud.

Jag ska inte tråka ut eventuella läsare med tekniska detaljer men simhallen har också toppmodern reningsteknik vilket gör badet till det troligtvis fräschaste badet i Stockholm, det ger också möjligheten att stänga av mycket mindre delar istället för hela badhus om något barn skulle råka bajsa i någon pool, vilket inte är allt för ovanligt har jag lärt mig.

Själv ser jag, förutom barnpoolen, mest fram emot de nya gymlokalerna. Ljusa och med högt tak och stora fönster hoppas jag att de kommer motivera ännu fler stockholmare att hålla sig i god form och förbättra folkhälsan. Vi ses 20 januari!

Läs vårt pressmeddelande och kolla in schemat för invigningen här. Bromma Tidning skriver också om invigningen här.

 Konsten längs kortsidan är original från när badhuset byggdes och har restaurerats av konstnärens tidigare elever.

Konsten längs kortsidan är original från när badhuset byggdes och har restaurerats av konstnärens tidigare elever.

Är Sverigedemokraterna det bästa som hänt näringslivet?

Jag möter ibland sverigedemokrater när jag rör mig bland arbetsplatser. Vad som brukar känneteckna de jag möter är att de har en uppfattning om vad Sverigedemokraterna borde tycka i de frågor jag tar upp, vad de tror att partiet står för. Deras gissningar visar sig allt för ofta vara önsketänkande.

image.jpg

Ta frågan om otrygga anställningar som exempel. Jag möter många unga i de branscher där Seko organiserar arbetare. Ofta hankar de sig fram på otrygga timvikariat. Inte en enda gång har jag hört en sverigedemokratisk väljare med en otrygg anställning gissa att partiet vill ha ännu otryggare anställningar. Kanske inte konstigt då vi har Europas otryggaste anställningar idag kan tyckas men likt väl är det en fråga som de driver.

Jag blev därför inte det minsta förvånad när det i veckan avslöjades att näringslivet har täta band med Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna är ju precis den murbräcka näringslivet kan behöva för att slå mot fackförbund, trygga anställningar och schyssta villkor. En av fem väljare ser ut att kunna ge sitt stöd åt ett parti som de allt som oftast inte har en aning om vad de står för. I bland annat välfärds- och arbetsmarknadsfrågor kan Sverigedemokraterna var fullständigt opopulistiska och liera sig med de värsta nyliberalerna utan att den egna väljarbasen reagerar, trots att det går rakt mot deras egna intressen.